Idag fyllde Eriks moster år. Så vi var där och kalasade. Fick god mat och supergod tårta. Marängtårta. Det gillas!
Var där länge för att vara oss. Spelade lite fia med knuff. Jag tycker ni kan fråga Erik vem som förlorade av mig han och jill!?
Det var inte jag iaf. Och Erikpojken har startat en blogg. Den får ni gå in och kika på framöver.
Annars har det varit en lugn dag. Sovmorgon och efter kalaset blev de fussbaall på Öland. Och KFF vann GIVETVIS. haha! 4 fina mål. Gött!
Jag har haft en bra dag och har njutit av den till fullo.
Det finns mycket konstigt folk, en av dom träffade jag idag. Även om han säger korkade grejer så skratta jag inombords. Han är rolig på sitt sätt.
Imon blir det jobb och en ny härlig jobbvecka börja. Jag hade velat känna så.
Tror jag är i en liten deppig period. Jag har haft mycket ont sista tiden, har svårt att förklara hur. Jag förstår att mina nära och kära inte kanske kan sätta sig in i den smärtan. Men för fem årsedan jag var hos läkaren fattade jag inte heller vilken smärta de pratade om, jag trodde inte den skulle komma till mig. Det fanns inte! Då var mest mina tankar, den tiden den sorgen. Men nu är den här, och den sorgen har varit svår för mig. Jag bär på så mycket dumma tankar, begränsar mig själv med dom. Men jag tror att det blir så när smärtan är evig och man inte för allt för positiva besked. Jag har svårt att prata om de. Ibland är det skönt att skriva av sig och jag tror det är bra för en också. Jag är väldigt tacksam att jag få höra att jag är bra som jag är av Erik. Ibland känner jag att jag inte kan hjälpa till med allt och vad jag vet nu, den fakta jag har nu om det är det svårt för mig att kunna göra det i framtiden med. Men det handlar nog också om att sätta sina mål. Jag ska inte låta detta hindra mina drömmar. Det hindrade inte han i boken, varför ska det då få hindra mig?! Jag kanske inte kan göra det som andra, normalutvecklade, men jag tror jag kan göra det på mitt sätt. Om inte annat har jag något jag måste föra vidare, något att ge andra. Jag vill så gärna ha den känslan att jag kan, jag ska ge andra men så dyker de tunga molnet över mig och allt faller.
Tänka positivt, det är de!
I det tunga är jag glad att jag har mamma, pappa, syskon, erik och min nina.
/Kalmarbon
söndag 24 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar