Ett dygn.

Om ett dygn kommer jag sitta i ett helt nytt rum och känna mig som världens ensammaste människa, okej jag överdriver väl lite kanske men just nu känns det så. Mina grejer är packade och när jag skulle fortsätta se min film så gick det inte och slänga sig i sängen för det stod ingen säng där det brukar stå en säng. Idag när jag åkte hem från att ha träffat min närmsta vän grät jag. En riktig toffel har jag blivit den senaste tiden. Imorgon åker jag, mamma, pappa och Jonisen till Jönköping och lägenheten, hade inte Pontan jobbat hade jag velat ha med honom också. Han har skojjat hela veckan med att "det ska bli såååå skönt när du flyttar" och "äntligen kan vi andra få någon uppmärksamhet här hemma" osv osv osv men om de nu tycker det ska bli så skönt att jag flyttar, varför har de då åkt runt hela dagen och letat efter en kabel till mig?

"Pelle, Jonas och Pontus vill ni ha mer mat?"
"nej tack"
"nae"
"nee"
"okej.."
"vill nina ha mer mat?"
"Va?"
"Ja du frågar inte om jag vill ha mer mat. Har ni redan flyttat mig eller?"
"Vill Nina ha mer mat då?"
"nej."

Glöm inte mig nu.

Tjipp och hej!
/ Jönköpingbo imorgon.